Svaveldioxid

 

Den största källan till svaveldioxid globalt är förbränning av kol och olja. Utsläppen har minskat kraftigt i Sverige genom skatter, regler om högsta svavelinnehåll i bränslen, och genom inrättandet av svavelkontrollområden (SECA) med krav på lägre svavelhalt i fartygsbränsle. Inom Sverige är de största källorna idag el- och värmeproduktion samt metall- och massaindustri.

Halterna av svaveldioxid är idag låga och trenden är dessutom minskande nivåer.

 

Halterna kan tidvis vara förhöjda i hamnstäder med mycket sjöfart och i anslutning till massaindustri.

 

Svaveldioxid i höga koncentrationer är irriterande på luftvägarna, särskilt för känsliga personer, men i de halter som oftast förekommer i Sverige är hälsoeffekterna små. Svaveldioxid reagerar med vatten och bildar svavelsyra. Miljömålet är därför idag ett mål mot korrosion, främst till skydd av kulturföremål.

(Källa: Luftguiden)

 

 

I graferna kan det finnas två gränsvärden representerade med röd och svart punktlinje.

MKN = miljökvalitetsnorm
MM= miljömål (riktvärde)

 

Norm och mål är olika för olika föroreningar, och de är också olika beroende på om man tittar på timmedelvärden eller dygnsmedelvärden. Både norm och mål tillåter oftast att det sker vissa överskridanden under året. Vissa föroreningar saknar norm och/eller mål för de visade medelvärdena. Se t.ex. Luftguiden för mer information.

Håll musmarkören över en graf för att se halterna som siffror. Zooma in ett visst tidsintervall genom att hålla ner vänster musknapp, dra över intervallet och släppa. Klicka på "Reset zoom" för att återgå till full visning.

(Preliminära mätdata, ej slutligt validerade)